skulle man inte ha någe imot

detta skulle man inte ha någe emot att ha på sitt rum...

image9

hej hopp

KRamar Maggie 

image8 

varför känner jag så?

Hur vet man egentligen att man lever?
det ända jag vill göra ar att ta en kniv,
skära ett djupt streck i min arm.
se hur blodet sagta sipprar framvart efter jag
drar kniven. det blir som en dråg.
jag vill se mer, känna mer.
jag tar ett nytt tag om kniven drar den mot
min hud. nu riner det långa ränder av blod  från min arm.
jag tar blodet och skriver på ett papper:
" jag lever, jag lever, jag lever". precis
som om de skulle få mig att tro.
som att det hade någon betydelse.
min kropp kanske lever, men inte min själ.
den liksom försvan nångång när jag låg i min säng
och ville försvinna. det var då allt mitt ljus, mitt hopp
förvan, bort, bortfrån allt. jag vet inte varför jag lever. men antar
att jag är feg. jag är liksa feg som jag var när jag låg i min säng.
hur kunde jag? jag känner mig så ful, så äcklig. jag tar upp kniven
än en gång sticker den i mot min arm. nu forsar blodet längst min arm ber på golvet.
varför, varför gör jag så här?

(skrivir själv den 7/1-08)

image7

måste bort här i fååån.....

jag behöver fan komma hemifrån.. bort från allt. bara slippa alla störda puckon som finns här.
jag saknar mina polare i kramfors och jag e trött på storstaden. vill vara borta i en vecka sova skriva
ta de lungt läsa lite böcker... gärna någon stans uppot bland snö och kyla så man kan krypa ner i ett
varmt täcke och te med en spennande bok eller med papper och penna och skriva dikter...  jag skulle inte ha något emot att ha någon att kramas med heller och bara mysa i en soffa ha mysskläder... jag är så trött på allt festande och att man hela tiden ska hålla igång. ja är så himmla trööt vill bara lägga mig ner och sova i ett halvår... de finns det nog många som säger de.....  men dom e skoltrötta det är inte jag... jag älskar skolan och vill göra allt för att få bra betyg men jag årkar verkligen inte plugga för jag kan inte sova på nättrena för att de är mörkt och tyst... jag måste ha ljud.  det gör att man inte sover så bra... därför skulle jag behöva åka bort... oxå för att vila från min familj,.... kramar alla glada...

image6


faan vilken daag

jadu... nu var de dax i gen... livet r allt bra roligt i bland... för er som läste det jag skrev i går föstår ni nog vad jag menar... att man har sina bra och dåliga stunder... men just nu e jag inne i en period där bara allt händer mig.. min farsa bråkar med mig och det relaterar till att jag skär mig.. jag mår piss för allt som hänt och de gör att jag tog tabletter... allt har en ékeft precis som våran idrottslärare snacka om på våran teori i dag ( igår klockan e ändå över tolv ) att allt man gör får en efekt.... när jag blev ledsen när jag var hos min kille valde jag att istället för att se tillbaka på allt under dagen så tog jag och drak vodka och svalde 5 tabbletter till det.... då frågade jag mig själv varför... men jag visste inte... när min kille och jag sedan blev ledsna på varan tog jag bara fler och fler tillslut blev det 11st och jag visste fortfarande inte... känndes bara som om de var de att de fick mig att inte känna... kunnde bara släppa allting... men såhär i efterhand när klockan är 01:19 cr... så har jag bara ont i magen och vill bara gråta... jag har gjort så många personer besvikna i dag som jag ångrar... min kusin som jag smsat med under hela dagen lär hata mig efter det jag skrev till henne.....  aja kan inte göra någe  nu... hare bra alla glada.... vi skrivs i gen i morron... pözz

livet är som att gå på kål...

livet är som att gå på kål, man måste ha sina knep för att ta sig förbidet...
och så är det väll. alla har sina egna knep för att ta sig förbi sina
problem. men frågan är.. varför har inte jag mina eget lilla knep. varför kan
inte jag ta mig förbi mina problem... okej jag har tagit mig långt på ett
år, jag vågade tillomed ta mig till ett ställe dit jag annars aldrig skulle
åkt. jag tog mig dit, satte på ett leände men i självaverket ville jag
bara sjunka genom jorden. jag ville helt änklet bara dö men ändå höll
jag mitt leande ändå såg jag glad ut. jag gjorde det inte för min skull
untan för mammas för att mamma skulle vara stolt över mig. men
de funkade inte särskilt länge för så fort vi kommit hem så bröt jag
ihopp. jag satte mig i soffan med huvudet i knät och bara grät
jag grät för allt som hänt, för hur snabbt livet tar sina vändningar.
man vet liksom inte var man ska ta vägen. hur allt kan vara så bra
en dag och helt plötslig så sabbas hela ens framtid allt bara dör
precis som en blomma vissnar på hösten, problemet är bara att
en blomma föds på nytt när våren kommer men de kan inte mitt liv
de kommer aldrig läka. i alla fall känns det inte så. jag flyttade i från
min trygghet hos mina vänner, jag rymde till min egen värld och nu
litar jag inte på  någon inte ens mig själv för jag vet aldrig vad jag gör.
jag trodde jag visste vad jag höll på med. men tydligen inte. för en kväll
fick jag ångest jag visste inte vad jag gjorde jag bara blundade för
sanningen, men morgonen efter vaknade jag, jag kännde en smärta
i min vänsta arm jag drog försiktigt med fingertopparna över de jgorde ont.
då började det strama i den högra armen. de var blod på lakanet. jag kolla på min
överarm. på den vänstra var det tre långa sår efter en rakhyvel. jag kolla på den högraarmen
när var det två långa sträk efter en rak hyvel. jag började fundera på varför och de är den svåra frågan varför?
varför jag gör så här och att jag inte mins morronen efter det är mitt innre som tar kål på mig sakta men
säkert bryts min skäl ner till mindre och mindre delar för att sedan försvinna. men jag vill ändå
säga tack till min mamma som fick mig att åka till Farsta för att handla det fick mig att inse
hur mycket jag måste ta tag i allt dehär för att någon gång få tillbaka min själ och självkännsla.
livet är svår och de får man ståut med. minst till man är 45 och har upplevt de mästa. för då spelar ingenting någon roll längre. ibland önskar jag bara att jag hade någon sorts sjukdom som skulle döda mig. jag skulle
göra vad som hälst för att få byta med någon. och jag tror de finns många som skulle vilja byta men nu är det
så att det inte går... så får väll bara fortsätta leva mitt helvete och hitta min väg över kålet... min lilla genväg som ska ge mig det jag förkännar.. hoppas du oxå gör det...

Kram maggie
image5

Killar och åkter killar.....

Killar dom e konstiga varelser... Dom är ofta så omogna och konstiga
och sedan undrar dom varför tjejer vill ha äldre killar... jag e 15 ska fylla
16 och tycker att killar som är två till tre år äldre en mig kan vara ass jobbiga
och då syftar jag på dem flesta... Dom tänker bara på sex och friheten med
att vara singlar och kunna knullla vem dem vill utan att bry sig.. medans tjejer
som jag vill ha någon fast. någon att älska och vara trogen med.... det är en
svår fråga. hur löser man de?? ska man ta en kille som är runt 20 eller ska man
bara stå ut med dem som är omogna och jobbiga? jag har i alla fall letat i alla
skrymmslen och vrår och tror att jag hittat min lilla drömprins.. jag tror att vi kan
hålla ihopp ett tag trots våra brister och felen vi gör... jag vet att mina kompisar
inte kan fatta att jag inte dumpat honom än, men en sak måste dom förstå och de
är att jag inte älskar honom för hans brister utan för hur underbar och fantastisk han är.
han finns alltid där och han ställer allltid upp. okej? tja han gör sina misstag som  när han lågg
med en annan tjej. men han kom till mig dagen efter och jag såg verkligen att han ångrade sig
vi fick vår lilla holywood slut på de problemet vi satt på en bänk vid vattnet i solnedgången en ljummen
sommar kväll. vi kysste varan och kollade mot himlen.. många anske tycker det är sjukt... med
tanke på de han gjorde men han är min prins och jag behöver honom. och det är bara att aceptera.....

Maggie ÄLSKAR Alex 4-ever
image4

ja, vad ska man säga? mitt liv suger

hmm... i dag kom jag att tänka på hur otroligt mycket mitt liv suger. jag orkar fan inte...
jag trodde jag hade den perfekta killen... men hade visst fel... han har legat med andra..
och han verkar inte älska mig... jag vet inte varför de känns så.. men på sissta tiden
verkar allt bli värre och värre. vi tjaffsar om skit saker och vi blr ledsna på varan... och
han är den som som kan sora mig mäst liksom. den som kan göra hela mitt hjärta att
gå i tusen bitar, han är den jag inte skulle kunna leva utan.. jag vet att jag är liten men
jag älskar honom. jag litar på honom, jag har kännt han sedan jag föddes iprinsip..
vad ska jag ta mig till??
                                                    image3

snacka om kul...

asså fan va kul vi har på luncherna på skolan... jag sandra och carin går alltid till parken som ligger vid vår skola... "ja de låter  nördigt" men de finns inte mycket att göra... jag o sandra och våran så kallade "sexleksak" fy faan va detta kan misstolkas.... men vi har skit kul.. i daa var faktiskt lisa med oxå... då blir de dubbelt så kul... *ler* asså detta måste vi göra om.. längtar verkligen till i sommar liksom när de blir varmare och skönare att va ute på rästerna...

Hare bra kramar Maggie längtar tills i morron

image2

såå var de helg i gen....

ja äntligen så var de helg i gen då... ska man ju va med kussen
och sen festa lite med killen och några polare... fan va kul... är bortta
hela helgen först slagga hos kussen tills lördag och killen till söndag...
sen hem och skolan börjar på månda.... faaan va nice jöö...

yeeeaaah

entligen har jag oxå en blogg. de blir ju trevlig...
har ju velat ha en men aldrig pallat
men har man en tråkig data lektion
så är de ju ba skriva på ju....
ingen bryrsig... haha
vi höres...
image1


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0