maggie92

Jag litar på dig,
 jag älskade dig,
 du var mitt allt,
du var mitt liv...
Jag berättade allt om mitt förflutna,
trodde du förstod och skulle acceptera mig för den jag var och ha förståelse,
du kom,
du knulla mig, du försvann…
Jag väntade i flera dagar på att höra ifrån dig,
ingenting,
inte ett ord fick jag, inte ett mess.
 Kände mig sviken.
 Jag litade på dig, jag älskade dig,
du var mitt allt,
du var mitt liv...
efter du försvunnit sökte jag tröst på nätet,
 killar som jag trodde var snälla.
Hitta någon jag blev förälskad i.
vi träffades pratade.
 Han kom hem till mig.
 vi blev tillsammans jag var lycklig igen.
 Jag litade på honom,
 jag älskade honom, han var mitt allt,
 han var mitt liv. Men även denna gång trodde jag fel.
 Jag berätta om dig,
hur du svikit mig och lämnat mig trotts mitt trasiga förflutna,
 han kramade om mig.
Sade att han alltid skulle finnas,
 skapade ett falskt förtroende,
 jag litade verkligen på honom,
 men han kom, knullade mig och försvann...
 Jag litade på honom, jag älskade honom,
 han var mitt allt,
han var mitt liv...
Mitt förflutna är trasigt och har mycket hål,
hål jag kommer att få leva med resten av mitt liv,
 det som hänt kommer alltid vara med mig.
Jag kan lära mig leva med det eller stå kvar och stampa på samma ställe,
 låta dem komma och knulla mig, svika mig och gå.
 Vad väljer jag?
 Jag litade på dem,
jag älskade dem,
 jag trodde på dem,
de var mitt allt,
de var mitt liv…
 Men nu slår jag mig fri,
ni mår ha knullat mig,
 ni mår ha behandlat mig som en prostituerad,
men nu är det mitt liv,
 nu är det jag som går vidare,
 jag som vänder er ryggen.
Jag litar på mig själv,
jag älskar mig själv,
jag är mitt allt,
jag lever mitt liv…