självmordstankar
detta är ett väldigt personligt inlägg. för det är ett väldigt svårt att skriva om något så indeviduellt som självmord eller självmordstankar. jag tror att de flästa människor någon gång under sitt liv kommer ha minst en sådan tanke sen hur alvarligt man känner eller ser på det är en annan sak. visa har det som barn/tånåring andra som vuxna.
det finns så otroligt mycket som kan setta igång dessa jobbiga tankar och alla har sin egen gräns och förmåga av att klara av problem. grejer som visa tycker är super lätta att klara kanske andra börjar dricka, skära sig eller ta tabeltter för. medans visa saker som vissa tycker är supper svåra tycker andra är lätta och bara skulle kasta bakomsig. så personer runt någon måste se till individen inte till det som hänt eller det den gjort eller varit med om. BUP, socialen, vårdcentralen, psykologer är inte alltid så bra på att se till indeviden vilket kan ge stora men för personen som ber om hjälp. är man liten och ger tecken på att man behöver hjälp och myndigheter inte finns så är risken att när man behöver dem senare i livet drar man sig undan dom finns ju ändå inte.
att skära sig, varför?!? många förstår inte att det kan vara en ventil. att skada sig själv är ett sätt att flytta smärtan från själen till ett ställe. göra ett sår som sedan läker och då läker även det jobbiga bort. eller så gör man det för att någon ska reagera se hur dåligt man mår. jag tycker man ska ta tag i folk man ser ha skärt sig och prata med dem tro inte ett samtal reker det tar tid. man måste ha förtroende för den man ska öppna sina innersta kännslor för.
och när man väl börjat skada sig själv kan det vara väldigt svårt att sloppa det. man blir beroände minsta lilla grej som är jobbig eller motgång som tar över så måste man se blod. se hur man går sönder.
men åter till själva tankarna om att inte vilja finnas. visa stunder i livet kan de vara starkare än andra och det är viktigt att man tar dem på allvar. det kan gå riktigt illa annars och det bästa som finns är att bygga upp ett nätverk av vuxna man litar på. som man vet alltid står kvar och som man kan ringa vilken tid som helst för oftast är det på nätterna som det är som jobbigast. folket som lever runt människor som har det välldigt jobbigt måste lära sig att ta minsta lilla tecken på allvar och om de ej orkar finnas själva måste de hjälpa personen vidare till ett ställe där du kan känna att du lämnat din kompis, barn, vem de nu är i säkra händer. att du känner dig trygg.
men nu ska jag faktiskt sova så hoppas ni har förståt lite i alla fall. och att ni tar saker på allvar. <3
många kramar maggie...
P.S
är det något speciellt ni vill att jag ska skriva om här på bloggen något ni tycker är viktitgt och vill höra från min synvinkel tveka inte... skriv en komentar om det...
D.s
det finns så otroligt mycket som kan setta igång dessa jobbiga tankar och alla har sin egen gräns och förmåga av att klara av problem. grejer som visa tycker är super lätta att klara kanske andra börjar dricka, skära sig eller ta tabeltter för. medans visa saker som vissa tycker är supper svåra tycker andra är lätta och bara skulle kasta bakomsig. så personer runt någon måste se till individen inte till det som hänt eller det den gjort eller varit med om. BUP, socialen, vårdcentralen, psykologer är inte alltid så bra på att se till indeviden vilket kan ge stora men för personen som ber om hjälp. är man liten och ger tecken på att man behöver hjälp och myndigheter inte finns så är risken att när man behöver dem senare i livet drar man sig undan dom finns ju ändå inte.
att skära sig, varför?!? många förstår inte att det kan vara en ventil. att skada sig själv är ett sätt att flytta smärtan från själen till ett ställe. göra ett sår som sedan läker och då läker även det jobbiga bort. eller så gör man det för att någon ska reagera se hur dåligt man mår. jag tycker man ska ta tag i folk man ser ha skärt sig och prata med dem tro inte ett samtal reker det tar tid. man måste ha förtroende för den man ska öppna sina innersta kännslor för.
och när man väl börjat skada sig själv kan det vara väldigt svårt att sloppa det. man blir beroände minsta lilla grej som är jobbig eller motgång som tar över så måste man se blod. se hur man går sönder.
men åter till själva tankarna om att inte vilja finnas. visa stunder i livet kan de vara starkare än andra och det är viktigt att man tar dem på allvar. det kan gå riktigt illa annars och det bästa som finns är att bygga upp ett nätverk av vuxna man litar på. som man vet alltid står kvar och som man kan ringa vilken tid som helst för oftast är det på nätterna som det är som jobbigast. folket som lever runt människor som har det välldigt jobbigt måste lära sig att ta minsta lilla tecken på allvar och om de ej orkar finnas själva måste de hjälpa personen vidare till ett ställe där du kan känna att du lämnat din kompis, barn, vem de nu är i säkra händer. att du känner dig trygg.
men nu ska jag faktiskt sova så hoppas ni har förståt lite i alla fall. och att ni tar saker på allvar. <3
många kramar maggie...
P.S
är det något speciellt ni vill att jag ska skriva om här på bloggen något ni tycker är viktitgt och vill höra från min synvinkel tveka inte... skriv en komentar om det...
D.s
Kommentarer
Trackback
