morbror
idaag gjorde jag en av de tuffaste grejerna i mitt liv... hoppas ja inte behöver göra om det på många år. det är klart jag har varit på min mormors begravning och min mormors systers.. men dom var gamla, tiden var inne för dem. dom låg i kistor med stängt lock och jag var så liten när mormor försvan. eller var runt 7 eller 8 år men minns det inte... detta var värre. det var ett avsked av en persson som betydde ( betyder ) så jävla mycket för mig ='(
( ursäkta språket ).... han var bara 60år. det är faan ingen ålder på en man. han var snäll och go... hade alltid en varm kram att gosa in sig i. vi hade precis börjat prata. vi skulle åka på kryssning när han hade pengar. bara han och jag. jag kunde komma till han och hans fru när jag ville om det behövdes. men nu finns han inte mer. R.I.P min älskade morbror bosse må han villa i frid <3
han hadde ( har ) alltid en platts i mitt hjärta och jularna vi firat tillsammans ligger alltid i mitt hjärta och nära.. begravningen kommer vara någon gång i mitten av agusti. idag tog vi ett avsked... att se dig ligga där. gud så ont det gjorde. har aldrig förut sett en död person, mer än på skräck film och detta var 1000000000000grr värre.... samtidigt som jag ångrar att jag var med så var det bra.. kunde inte riktigt ta in allt förens jag såg dig ligga där. kunde knappt gråta först allt kom sedan. han var så blek... alla runt mig grät ja fick panik kunde inte röra mig.....allt känns hopplöst nu. vill bara slippa allt. men samtidigt finns det här. bilden av honom. han låg så fridfullt nerbäddad i vitt och ett blått tecke.... håret och skägget. såg precis ut som honom vet inte vad jag hade förväntat mig men antar jag trodde det skulle se värre ut eftersom han hade fallti ihopp på perrongen. men tydlige inte.
just nu kommer allt bara som en ända stor klump av rörig text känns det som.... men måååste få ut det. ingen verkar förstå... man bryr sig bara som de närmsta.... "barnen, frun, syster, barnbar" men det är sådant man får leva med... mintid för sorg och omtanke kommer oxå... hoppas jag... vill ha en varm famn att gosa in mig i. någon som håller om och säger att det kommer bli bra.... även om man inners inne vet det själv att tiden läker sår så är det skönt när någon säger det. men ingen av mina vänner ja pratat med har kunnat ta ens 2 minuter av sin tid åt mig. världen idag är så fylld av saker att man inte ens har tid för sina vänner. det är hemskt......
ska sluta skriva nu innan ja tråkar ut er så ni slutar läsa häär med....
hej råå maggie..
R.I.P
Bosse bondesson. du kommer alltid finnas med oss... alltid alltid. vi saknar dig.... <3 <3 <3<3<3<3<3<3
( skrivit igår natt )
( ursäkta språket ).... han var bara 60år. det är faan ingen ålder på en man. han var snäll och go... hade alltid en varm kram att gosa in sig i. vi hade precis börjat prata. vi skulle åka på kryssning när han hade pengar. bara han och jag. jag kunde komma till han och hans fru när jag ville om det behövdes. men nu finns han inte mer. R.I.P min älskade morbror bosse må han villa i frid <3
han hadde ( har ) alltid en platts i mitt hjärta och jularna vi firat tillsammans ligger alltid i mitt hjärta och nära.. begravningen kommer vara någon gång i mitten av agusti. idag tog vi ett avsked... att se dig ligga där. gud så ont det gjorde. har aldrig förut sett en död person, mer än på skräck film och detta var 1000000000000grr värre.... samtidigt som jag ångrar att jag var med så var det bra.. kunde inte riktigt ta in allt förens jag såg dig ligga där. kunde knappt gråta först allt kom sedan. han var så blek... alla runt mig grät ja fick panik kunde inte röra mig.....allt känns hopplöst nu. vill bara slippa allt. men samtidigt finns det här. bilden av honom. han låg så fridfullt nerbäddad i vitt och ett blått tecke.... håret och skägget. såg precis ut som honom vet inte vad jag hade förväntat mig men antar jag trodde det skulle se värre ut eftersom han hade fallti ihopp på perrongen. men tydlige inte.
just nu kommer allt bara som en ända stor klump av rörig text känns det som.... men måååste få ut det. ingen verkar förstå... man bryr sig bara som de närmsta.... "barnen, frun, syster, barnbar" men det är sådant man får leva med... mintid för sorg och omtanke kommer oxå... hoppas jag... vill ha en varm famn att gosa in mig i. någon som håller om och säger att det kommer bli bra.... även om man inners inne vet det själv att tiden läker sår så är det skönt när någon säger det. men ingen av mina vänner ja pratat med har kunnat ta ens 2 minuter av sin tid åt mig. världen idag är så fylld av saker att man inte ens har tid för sina vänner. det är hemskt......
ska sluta skriva nu innan ja tråkar ut er så ni slutar läsa häär med....
hej råå maggie..
R.I.P
Bosse bondesson. du kommer alltid finnas med oss... alltid alltid. vi saknar dig.... <3 <3 <3<3<3<3<3<3
( skrivit igår natt )
Kommentarer
Trackback
