maggie92

Det fanns  en tjej, hon var så glad. men så en dagtog det bara slut. allt gick under och hon försvan....hon tog sin flyckt in i mörkret. hon gömmer sig någonstans lång, långt in i mig. hon vill komma fram men kan ej. hon brottas varige dag med minnen och bilder i mitt innre. allt det hemska håller henne fången i mörkret, går ej göra något åt. jag brottas varige dag med mitt förfluta, för att vara så normal som möjligt. hur mycket jag än anstränger mig funkar det inte, känner mig inte som alla andra. känns som om jag har en stämpel i pannan där det står " sätt på " eller "hon har problem, hon går med på allt " det känns som om alla utnyttjar att min själ har lämnat min kropp. och att den lilla glada tjejen som en gång var jag men som nu är fast i mitt mörker. jag orkar inte längre...