fantasivärld
jag lever i en fantasi.
det känns ganska tugnt att veta att utanför denna värld så är det ingen som älskar mig. jag försöker blockera tankar ur den valiga världen och bara leva i min fantasi. jag har minnen från min arndom som ja ej vet om de är sanna eller falska. i min fantasi värld hoppas ja fortfarande att pappa älskar mig och finns hos mig!!! det är ingen som bryr sig om att ja skriver som ja vet inte vad, alla skiter i hur ja ser ut och älskar mig för den jag är. men någonag är de väll dags att vakna upp antar jag. i min fantasi har jag tränger ja bort allt de jobbiga som hänt. jag glömmer övergreppet och alla pengar som hel plötssligt på något mysko sätt finns hos mig. det finns liksom inte allt det har aldrig hänt. men sen på mina möten här o var är det liksom som om någon dra upp mig ur fantasin och då kommer allt fram ja känner avskum, hat och vidrig het. alla säger att ja måste känna det för att kunna gå vidare men jag vill inte för ja vet att ingen någonsin kommer kunna älska den delen av mig... för liksom hur ska någon kunna älska en ful,äcklig, vidrig tjej... då är min fantasi värld bättre... där tänker ja stanna ett bra tag till. där är jag åtminstonde älskad. så som ja lever nu är jag älskad av världens finaste ängel. han får mig känna mig speciel o fin. är gla att han finns utan han skulle ja inte orka.. men i morgon måste ja tillbax till verkligheten... Fuck ja vill verkligen inte men måste tydligen. det värsta är att morsan är med!! hon får höra saker som ingen mer än jag vet. det är grejer ja igentligen aldrig ville berätta men som måste fram säger de. ja måste prata om det om ja någonsin vill komma vidare men ja vill inte vidare står hellre kvar här i min fantasi och skiter i allt annat. så länge jag har någon att älska är jag nöjd. jag vill inte riskera att förlora min ängel för att någon jävla kärring vill dra fram den värdelösa delen av mig. jag är fan inte värld att bli älskad av någon... för varför ska någon som är äcklig ful och världelös bli älskad?
Utanpå syns det inte men innan för gråter jag för mig själv...
Utanpå märks det inte men innan för brister mitt hjärta...
Varige dag när jag går upp sätter jag på mig ett falskt lende och aldrig på 7 år har någon sett det ej varit äkta...
varige dag när jag gick upp under 7 års tid vaknade jag med hopp om att någon skulle märka hur det var.
Men ingen såg igenom fasaden jag bygde var glad på skolan förbannad hemma och grät på nätterna...
Jag har alltid vart släktens lilla rosa prinsessa hur många gånger jag en försökt bryta de har det aldrig funkat. jag är alltid lika glad utåt hur mycket jag än brustit innuti. jag förstår inte att ingen mäskt hur det ligger till man kan tycka att åtminstonde familjen borde ha märkt något. tror farfar anat men ingen anna. speciellt inte pappa. men men nu måste jag sova ska på möte vid 09:15 imorgon fitta då är den dagen förstörd tro inte de blir någon msn ingen lär vilja prata med den delen av mig.... jag är bara så jävla fucking världelös...
det känns ganska tugnt att veta att utanför denna värld så är det ingen som älskar mig. jag försöker blockera tankar ur den valiga världen och bara leva i min fantasi. jag har minnen från min arndom som ja ej vet om de är sanna eller falska. i min fantasi värld hoppas ja fortfarande att pappa älskar mig och finns hos mig!!! det är ingen som bryr sig om att ja skriver som ja vet inte vad, alla skiter i hur ja ser ut och älskar mig för den jag är. men någonag är de väll dags att vakna upp antar jag. i min fantasi har jag tränger ja bort allt de jobbiga som hänt. jag glömmer övergreppet och alla pengar som hel plötssligt på något mysko sätt finns hos mig. det finns liksom inte allt det har aldrig hänt. men sen på mina möten här o var är det liksom som om någon dra upp mig ur fantasin och då kommer allt fram ja känner avskum, hat och vidrig het. alla säger att ja måste känna det för att kunna gå vidare men jag vill inte för ja vet att ingen någonsin kommer kunna älska den delen av mig... för liksom hur ska någon kunna älska en ful,äcklig, vidrig tjej... då är min fantasi värld bättre... där tänker ja stanna ett bra tag till. där är jag åtminstonde älskad. så som ja lever nu är jag älskad av världens finaste ängel. han får mig känna mig speciel o fin. är gla att han finns utan han skulle ja inte orka.. men i morgon måste ja tillbax till verkligheten... Fuck ja vill verkligen inte men måste tydligen. det värsta är att morsan är med!! hon får höra saker som ingen mer än jag vet. det är grejer ja igentligen aldrig ville berätta men som måste fram säger de. ja måste prata om det om ja någonsin vill komma vidare men ja vill inte vidare står hellre kvar här i min fantasi och skiter i allt annat. så länge jag har någon att älska är jag nöjd. jag vill inte riskera att förlora min ängel för att någon jävla kärring vill dra fram den värdelösa delen av mig. jag är fan inte värld att bli älskad av någon... för varför ska någon som är äcklig ful och världelös bli älskad?
Utanpå syns det inte men innan för gråter jag för mig själv...
Utanpå märks det inte men innan för brister mitt hjärta...
Varige dag när jag går upp sätter jag på mig ett falskt lende och aldrig på 7 år har någon sett det ej varit äkta...
varige dag när jag gick upp under 7 års tid vaknade jag med hopp om att någon skulle märka hur det var.
Men ingen såg igenom fasaden jag bygde var glad på skolan förbannad hemma och grät på nätterna...
Jag har alltid vart släktens lilla rosa prinsessa hur många gånger jag en försökt bryta de har det aldrig funkat. jag är alltid lika glad utåt hur mycket jag än brustit innuti. jag förstår inte att ingen mäskt hur det ligger till man kan tycka att åtminstonde familjen borde ha märkt något. tror farfar anat men ingen anna. speciellt inte pappa. men men nu måste jag sova ska på möte vid 09:15 imorgon fitta då är den dagen förstörd tro inte de blir någon msn ingen lär vilja prata med den delen av mig.... jag är bara så jävla fucking världelös...
Kommentarer
Postat av: jojje
du vet att du ser ut som en engel på dem tre översta bilderna (:
Trackback
