maggie92

hur kan man gråta utan en orsak,
hur kan man hata utan att veta varför?
på mentorstiden i dag när det var egetarbete så helt plötsligt
utan anledning så fick jag ont huvudet och började gråta,
det var liksom inte det onda som fick mig att gråta för när
läraren kom visste jag liksom inte varför jag grät...
jag har vart nere i prinvip hela veckan ( sen i går måndag ).
 jag känner mig ensam och lämnad min mamma är borta för att fixa en sak
och min pappa kan jag inte prata med, bästa vänner i skolan börjar allt mer lämna mig.
sedan dom skaffa killar/killkompisar som redan var vänner för då tillhör jag liksom inte dom längre.
men det är väll sådant som händer när man blir äldre...  jag finns ältid där för dom om dom behöver prata
jag håller alltid min tid öppen om dom inte vill åka hem eller bara vill fördriva tid.. men vf gör inte de
det samma för mig? det känns ganska konstigt varför jag ska anstänga mig och inte dom.. med
det är väll det livet går ut på.. en gör jobbet medans andra bara flyter på... det kommer
ljusa och mörka tider så är det bara... och jag klarar mig det har jag altid gjort..
med hjälp av en kniv papper och en och annan vuxen då och då kan man
lyssna på andra. synd bara att jag inte slipper kniven. tror den skulle
försvinna om jag hade fler vänner som stälde upp och som inte
 bara finns där när de känner  för det. när  man till och med
ger vinkar om att man vill prata och dom inte
reagerar då ger man upp och tar tll
mörkret och knivar.. det är det
ända som hjälper... mig....

Kramis Maggisen