maggie92

idag när jag såg dig komma på parkeringen till tingsrätten slog mitt hjärta snabbare. jag var rädd och orolig för vad som komma skal. jag visste ej vad du skulle säga hur du skulle vara mot mig eller något. var rädd du var irriterad arg eller skämdes över mig. visste ej hur jag skulle vara har alltid känt mig som din misslyckade dotter. men i dag när de var paous du kom in i medlyssnar rummet till mig alla gick ut. först var de stelt sen börja vi prata om vardagliga saker skolan och lärare och första gången på länge kändes det som du lyssnade på mig... blev varm i hela kroppen och kände mig stark. när du senare skulle gå ut blev jag orolig igen när du skulle vittna var mitt hjärta hela tiden i halsgroppen och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. men allt du sa var till minfördel och du tala väldig mycket gott om mig. saker du aldrig sagt till mig. så tror ändå att du någonstans där innte har ett hjärta och kännslor även om du aldrig vissat de för mig. när de var paus var du fortfarande kvar du gav mig en kram. en kram jag väntat på i åratal. en varm härlig kram jag ville aldrig den skulle ta slut. det var så härlig. önskar du hade gjort så redan när ja var mindre.