heej alla där ute
vem e hetast o bääst i staaan... *ler**
jo jaag... sen möjligen sandra och lisa direkt efter mig... (L)
Kärlek <3
jag pratade med alex i telefonen idag. och då började jag reflektera om kärlek. och varför jag har så svårt att ta till mig att någon kan gilla mig. för det är så oerhört svårt att tro någon kan gilla mig för den jag är. alla misstag i mitt liv?!? ingen kan gilla någon som mig. jag anstränger mig för att vara någon jag inte är för att ingen ska bli skadad. men det är någon som blir skada. jag... jag mår dåligt över att dölja allt det dåliga. det finns några få som vet hur jag verkligen har det, och har haft det. de tog emot att berätta. en har sett allting då han funnits i mitt liv hela tiden och följt allt på håll. med den senaste i mitt liv så berättade ja allt från början för att inga av mina misstag skulle komma fram på fel sett. därför när det blev jobbigt. valde jag att rymma, stoppa huvudet i sanden och försöka glömma min kärlek. villket är svårt, samma mittsag gjorde ja med min första riktigta kärlek.. så fort jag blir rädd att jag ska bli övergiven eller att folk inte älskar/gillar mig påriktigt är det lättare att gömma sig. det är svårt att förklaa men det gäller allt. vänner/familj/killar allt. jag lämnar hellre en att bli lämnad. kan aldrig känna mig älskad för den jag är. det är de bästa ja kan förklara det på. hoppas ni förstår lite fast det blev rörigt..
kramar magda...
vänner....
Sandra.H, Alexander, Johan och Kenny. iallafall känns de som om dem är de ända som förstår mig och finns för mig. alla andra vänner känns ganska ytliga och det känns som om alla suksesivt byter ut mig mot en tjej jag inte tänker nämna namnet på. jag märkte allt så klart idag. så ja gav upp tron om att någon av minna vänner igentligen bryr sig eller orkar finnas för mig. men ja lovar er så länge jag ej tar livet av mig så ska jag finnas för er. lyssnar alltid och gör mitt bästa för att ha bra svar tilbaka. ni vet var jag finns säger jag bara.. ni som känner er träffade.. här är jag.. det är bara säga till vi kan prata om det. kanske är det bara ett missförstond. men jag säger inget. ni får komma till mig för då ser ja mina verkliga vänner. för dem skulle veta direkt.
men ett otroligt stort jävla tack till ALEXANDER, KENNY, SANDRA OCH JOHAN som alltid finns för mig hoppas ja finns för er med. annars får ni säga till mig. ställer upp så mycket ja kan... annars finns ja efter ja börjar få lungt i mittt liv kvar för er.
dig har ja ingen barn bild på men du är underbar ändå... eller ju någonstans har ja bilder på dig i blöja men orkar inte leta... *hihi* du har kännt mig sedan ja föddes och funnits i mitt liv. inte alltid så vi har varit bästa vänner och pratat om allt. men nu på senare år har jag verkligen fattat vad du betyder för mig. du ställer upp, hjälper mig på rätt spår om ja håller på att hamna fel. du kommer över när de behövs bara håller om utan att säga något. låter mig gråta ut mot din axel. nu är du mitt ex. och efter de tog slut var ja rädd du skulle försvinna lämna mig. men nu har ja förstått att du står kvar vid min sida. det betyder guld för mig. ingen har någonsin stått så nära mig som du. ingen har vetat så mycket och sett så intensivt hur mitt liv sett ut både hos mamma och pappa som du. ingen får någonsin förstöra våran vänskap. lova mig det.... <3
P.s nu har min dator gett upp så får inte uppler bilder. skriver om johan och kenny i morgon. men ni är inte mindre världa för det lovar... ni är underbara... älskar er alla... <3
den kommande helgen... = ett helvete
allting kändes okej till en början. jag trodde ja och pappa skulle kunna umgås... men NEJ... hans tjej och hennes dotter Emma tror ja hon hette ska komma och bo hos han. pappa har ingen extra säng utan snacka om att han skulle försöka fixa en. suck..... men nu helt plötsligt till mamma sa han ja behövde ha med mig en egen madrass... asså vilken jävla pappa.... och ja ska sitta och åka ut till jävla jordbro med madrass o grejer o kläder för helgen helt själv. ja kommer bli isolerad. får inte träffaa vänner och måste med på ett jävla museum som ja va tre gånger på förra året. finns ingen utväg. allt dett har gett mig ont i magen. går omkring är orolig. kommer pappa dricka, blir det bråk, kommer han säga som han brukar.... hur kommer allt sluta. alla säger ja inte ska oroa mig utan ta det som de kommer. lätt för dem att säga. testa att ha levt som ja gjorde i fem och och sedan bli övergiven och sen försöka passa in igen och bli accepterad fast man lämnade ens egen förälder. finns det något mer svikande ett barn kan göra en att lämna sin förälder... ja borde stannat och ställt upp och funnits för pappa.
aja åter till min mardröm ja hade i natt... det var hemskt vaknade kallsvettig och ont i hela kroppen. hela drömmen kändes så verklig när jag vaknade. ni kanske inte tycker den verkar hemsk men här kommer det...
jag drömde att min mobil ringde och jag svarade..
"-hallå?" (jag)
"-hej.." (pappa)
"-ja men hej. får ja gå på bio på lördag?" (jag)
"- nej, erkänn du vill bara ha mig för dig själv.." (pappa)
"-nej, jag vill bara gå på bio med en kompis.." (jag)
"-men erkän bara, du vill bara att jag ska vara med dig och inte någon annan" (pappa)
"-ja,nej, eller kanske jag vet inte!!! sluta jag vill bara gå på bio med en kompis!"(jag)
"-du är så jävla egoistisk!! kan du inte bara erkänna nu din patetiska unge!!" (pappa)
drömmen slutade där med att jag försökte slänga på telefonen men misslyckades gång på gång och han upprepade orden hela tiden att jag var självisk och egoistisk och inte tänkte på någon annan en mig själv. bara för ja ville ha tid själv med min pappa att hitta på något. äta midda se bio eller bara mysa... så var ja egoist. när ja vakna grät jag och ville ta livet av mig. allt kändes så jävla verkligt. var tvungen kolla min mobil. HAN HADE INTE RINGT!! det var så skönt att se att de ej var så. kunde liksom andas ut...
oron om helgen finns fortfarande kvar och allt dett ställde till hela min dag. ja har varit jätte känslig och mamma sa en sak till mig i dag som fick allt att kracha... jag gräät i 3 timmar mins.. men ingen fick veta, ingen fick hålla om. ville bara gråta. fast det igentligen var de jag behövde. bli omhållen, känna kärlek och värme. men orkade inte med mamma och inte familjen. efter att blivit sviken i skolan och av min allra bästa ven orkade jag inte mer. nu ska ja försöka sova lite inatt och hoppas inga mardrömmar kommer. så ha de gött... blir nog ett inlägg till först bara.
kramar magda...
P.s
önskar ja våga ge min blogg adress till pappa men han skulle gå itaket...
D.s
heeeej <3
tänkte ba berätta lite om igår... ja va på någe jox på kvällen o då fick vi leka med balonger. det va ganska kul alla blev överlyckliga och skratta och höll på. men meningen va att vi skulle blåsa in en kännsla i ballongen som vi har svårt att visa. sen skulle vi sitta försiktigt på ballongen utan att smälla den och försöka lyssna på en tjej som prata de va ap svårt. och vissa dagar har man de ju så. man e så fylld av en känsla som bara vill sprängas som en ballong så man ej kan konsentrera siig. sen fick vi sätta oss på balongerna så de smällde. villket va jätte kul. men de visa på att det var lättare att konsentrera sig och livet var änklare när ballongen var smälld. <3
det är svårt o förklara för den som inte kännst så. men ska ja va ärlig tror jag alla haft det så någon gång. *ler*
detta borde man gö i skolan som en övning för o visa lärare som elev att man ibland har de svårt om de e mycket saker i kroppen.
men men nu ska ja rusa. kramar ha de gött.
WOW
nu har ja typ sovit i 30 min.. eller altså halv sovit. ja ringde o vöckte johanna vid 5.... ja spela lite mario och lite hoppeer och andra roliga spel på gratis-spel.net förut men sedan orka ja inte mer så halv sov,... undra om alex fattat att han kommer få ett helvete med att få hem mig sen>?!? ja e liksom döö trött kommer somna på tunellbanan eller så blir ja skit pigg av luften och kan inte somna när vi kommer hem.., så haha... aja ska försöka få tiden åå gå nu såå ska välla spela mer sonick eller hur faan de stavas.. ha de gööt
puss kram...
hej igen
aja ha de göööt... kanske skriver mer seeeen....
tröööött
skriver snart..
jag e mindre värld en alla andra..... så dina problem e viktigare...
P.S
hoppas inte sanningen e för hård att ta älskliing
D.S
hur ska det gå? är vi på väääg åt olika håll eller är vi fortfarande vänner?!? efter samtalet i dag blev jag så JÄVLA sårad. hoppas du förstår det. trodde ja betyde lika mycket för dig som du betyder för mig.... men tydligen inte. känns inte så iallafall.......
inget händer av en slump.
jag tror aldrig att saker i livet bara händer av en slump. det vi är med om under vår livdtid har en tanke, en mening. det som händer oss nu kan vi ha nytta av senare. det gäller bara att bearbeta sorg/saknad/ensamhet och lämnad så att vi kan använda det i jobb, skola, vänner eller varför inte innom familjen?!? jag har varit väldigt öppen med vissa saker i mitt liv och de tror ja har varit bra för min innresorg samtidigt som mina vänner fått en ny kunskap i sina liv. de har lärt sig hur de kan finnas, stötta och bara hålla om. men även att de måste ta avstånd för sin egensäkerhet för att ej själva gå under. jag tror aldrgi sorg och jobbiga tider kommer ensamma. utan prescis som efter regn kommer solsken tror jag att efter sorg så kommer klädje, kärlek och ömhet. jag pratade om livet och allt de som händer i det på ett möte ja hade idaag. där ja kom in på vad ja skulle missa om jag dog. de första ja skulle missa var att kunna få barn. att känna samhörigheten med någon. att någonser upp till en. någon som man får lära och vårda på ett kärleksfullt sätt. men även en sak till ja sa ja skulle missa var alla lärdommar som finns i livet. jag skulle inte lära mig allt de som står skrivit i mitt öde, om sorg, förlust, saknad, ensamhet, och död. så varför ta ett slut på ett liv som kan få en bättre vändning. kanske inte nu på en gång. men man måste våga tro på en förbättring för att den ska komma. man kanske inte kan blicka framot nu. men de kommer. så sakterliga så kommer det komma en ljusare tid. =)
så ta de lugnt saker har en lösning och efter regn kommer solsken jag lovar. =)
jag är själv en kritiker men jag vågade börja tro. efter ett tag vågade jag åt minstonde släoppa fåglarna fria och TRO...
jag trodde jag skulle få hjälp, jag vågade be om hjälpen att komma från pappa. det var ett steg på vägen och nu så sakterliga klättrar ja på en stege i mitt liv för att ta mig upp. det kanske inte går så fort och jag faller ofta tillbaka. men så är det med lärdommar. ett steg upp två tillbaka. man får kämpa och ibland kanske man faller till botten igen. men då vet man redan att man varit där uppe en gång och att de går igen. man måste bara tro och kämpa. hevda sin rätt att leva och få kärlek och omsorg precis som alla andra. men nu ska ja sluta skriva häär och gå och ha kul för jag lever nu och kanske inte om 100 år. liksom man vet aldrig vad som händer så ta varige daag som den kommer och lev i nuet. man kan aldrig lära sig för mycket........ =)
Många Kramar frååån er Magdalena.... "Jag lovar att jag ska ta migg upp! vet ej när, vet ej hur men upp ska jag hur lång tid det en tar"
huvudverk
idaag vaknade jag med värdlens huvudverk.. ja va ap trött. men var ändå tvungen o äta någo till frukost. så blev lite turkos gröna pankakor dränkta i socker... mumsigt. sen spela ja lite o somna om i soffan. vid typ halv två två blev ja hungrig så ja o mammas kille åkte o handla... hmm vi skulle ha ca 5 grejer o kom hem med betydligt mer. hahah.... man ska inte handla med mig. vi köp massa ny film... två som e ra... hihi..
aja nu ska ja ta litte glass o logga från msn o gå upp till mamma kanske se film vem vet... skriver i kväll.. puss puss kram kram...
hmm sattsa på den kroppen igen...
blå eller gröön det är frågan
men men nu ska ja spela the sims... hade gött...
p.s
var bara ungen o berätta om mina blååa pankakor...
d.s
Nemen oj hjälp. men magda så kan du inte göra...
Sexig pose.... eller inte... hihi... nyårsafton 31/12-08
sådan e ja... lite konstg o vimsig ibland. men liksom vem e inte det?
Jag passar verkligen inte på kort... blääääää
mitt hjärta sprängdes i tusen bitar idaag
ha de bra däär ute... älskar er alla..
"Kärlek är något alla förkännar att få känna, sen om de bevarar den eller kastar bort den är deras val. Jag gav dig din chans du tog den, bevara den ett tag, sen slängde du den på marken, hoppa på den och krossa den. Du hade det största rummet i mitt hjärta, det jag reserverat för den rätta. nu är rummet låst och jag tappat nyckel. Orkar ej leta efter den. Nu är den borta. en har rummet innan dig haft, då var jag den felande länken. Hoppas du hittar någon ny, någon du tar hand om och ej kastar iväg. behandla den som du behnadla mig i början, om inte bättre, för mig har du förbrukat, mig har du hivat iväg. Så som jag engång älskat dig, kommer jag alltid at älska dig. så som jag engång såg dig kommer jag aldrig sluta se dig. du finns kvar i en bit av mitt hjäta. inte det största finaste rummet. men i en låda någonstans längst bak där jag gömmer det förflutna som ej går att glömma. där de som inte finns i min fantasivärld får stanna. de som kommer fram i förtvivlan och gråt. hoppas du förstår för de gör ej jag. för jag älskar dig så. men du sårade mig ändå"
200
asså den jävla idoten utan liv som lägger sjuka komentarer e så jväla feeg så de inte finns. liksom hallå... palla va anonym. så fegt... asså skaffa dig ett liv.
dåligt?
om ja vill ta mitt liv är de faan bara fritt fram. ingen skulle hitta mig eller reagera förens på kvällen/natten.... det är bara lossas gå upp ´på morgonen. mamma åker till jobbet syrran till skolan. med mera. ja skiter i o åka till skolan eller vart ja nu ska. ingen skulle sakna mig förens till kvällen. skolan skal ringa efter första lektionen om ja är borta men de ringer först i slutet av dan. ( till mammas mobil som hon kollar efter jobbet )... mina vänner smsar inte längre och saknar mig om ja ej e i skolan. de tar förgivet att jag är sjuk eller inte orkar gå. så vem skulle sakna någon som mig. ja vem?!? är ja så tragisk att ingen skulle sakna mig om ja försvan? skulle ja vart i skolan lackat på någn sprungit där ifårn o tat livet av mig skulle ingen heller reagera. alla skulle tro ja försvan efter skolan. ingen skulle söka mig eller ens följa efter för o prata. så ja vem vet. lever jag imorgon?!? ingen skulle märka. men skulle ni bry er? är de någon som tar saker på allvar? ne skulle knappast tro det.
Orkar faaan inte mer... skiter snart i allt. vill bara sova aldrig mera vakna.
så trött
bild från nyår. 31/12-08 WOW
skola på en lördag...
lite bilder ja satt i lekte med för läääääänge seen...
tack..
"gå och d då fjortis jvel? varför sitter du bara och snackar för? gör det som du säger istället.. eller VÄX UPP! herregud"
moget
vad gör man?!?
när man gråtit massa nätter irad och bara känner att man vill ge upp.
jag vill gråta men kommer inga tårar, vill sluta mina ögon för gott men rädd för mörkret.
deppig?
det har vart en del deppiga grejer på sista tiden. asså ja vet ej vf ja e så deppig. men aja sånt e livet. jag försöker tänka mer posetivt men det är svårt. men någongång kommer du ju at gå uppot, mamma blev irriterad på skolan idag. bed tanke på ja e väldigt självdestruktiv och sådant så borde de ringt mamma idag. ja grät hela svenskan o satt o skrev dödödödödödödödödö på ett halvt a4 till pennan sluta funka. prata med kuratorn o ville bara dö o ändå ringde ingen henne. så lågt. men ja kom hem säkert tur nog. *ler* så nu e ja hemma och halvgråter.. hoppas allt blir bättre snart...
aja ha de gött... o nu e de snart helg. bara hoppas det blir bra.
Läängtar tillbaka
sant så sant
TA DAGEN SOM DEN KOMMER OCH GÖR NÅGOT KUL AV DEN
Liiiiiiiiiisa
gammal bild... *ler*
mitt liv
ännu en natt utan sömn. ligger vaken, vill väcka mamma men vågar inte störa. vill ringa någon men alla sover. behöver en kram och lite kärlek men ingen hos mig. så nu äntligen morgon. kroppen är trött sliten och klagar av smärta. är ej hungrig, sminkar över de röda ögonen och kinderna ännu en dag. ingen märker, tar mig vidare, klarar ennu en dag bland folket runt mig... ingen märker.
så är de kväll. min kropp skriker efter sömnen den inte fått på länge, kan ändå inte sova. ögonen vill ej slutas, vill ej mörkret och tomheten möta. tar fram min dator, msn direkt. folk är faktiskt inne fast klockan är sent. de vill se, jag ej visa, men ger vika för tjatet och sorgen. behovet av att skada är större en begäret av respekt mot mig. ännu en morgon gryr, orkar inte mer. vill ej upp stiga opp. mamma kommer in. ser mig vaken, säger jag är sjuk. hon tror mig ej. så upp ch på med sminket. en glad min hjälper att lura. ingen ser de falska. även denna dag över.
skolan slut. äntligen hemma. startar tv, struntar i läxorna. tio min sen sover ja gott. ljust är rummet, långt till natten. kännslan av att klara allt är starkare en någonsin förr. mamma kommer hem väker mig. blir sur, går i taket. skriker en stund. får ut alla ilska, springer in på toan, låser, sjunker ihopp på golvet mot dörren. tänker en stund, tårar rinner. 1,2,3 letar i lådor och på golv efter något vasst eller sånt. hittar en nål, vass som strå. drar undan tröjan fram med arm. sticker den i mig, känns så skönt. gör hållet större ser bloder sippra fram. tårar bränner i ögonvrå. sticker, sticker gång på gång. rispar drar plågar gång på gång. ner med tröjan tårka tårar. ta en dusch sen in i säng. sova en timme sen skola igen.
sminket på sen gå upp. kan ej gå. hemma vill va. måste sova, måste dö. ringer mamma. säger sjuk jag är. hon lyssnar ringer skolan. hemma ja stannar. ligger sängen hela dan. lider gråter till alla hem kommer. äter middag ser tv. går upp. kvällen kommer. måste sova nu. trött som fan men ändå, ögonen rädda för mörkret. vem kan säga vad där är. livet går vidare kan man säga. med samma dystra stråk. men någon gång, någonstans borde ja kunna slockna en stund. i en famn hos en man. någon att krama någon att få ro hos. någon dag någon gång. <3
sårbar
det går under igen...
min värld
min värld är en värld där allt bara går fel. jag gör mitt bästa för att klara av varige dag som kommer. försöker tänka bort det som hänt. men det går inte. gör bara misstag på misstsag. så typiskt mig. kan ja inte bara våga ta mitt liv så kan allt som samhället lägger på¨mig gå till någon mer behövande. vet ej hur länge till ja kan hålla mig ifrån all skit runt mig. dras hela tiden för att vika för de bra och gå tillbaka till det dåliga... måste prata med någon. det kommer inte funka. orkar inte längre. måste bort. *suck* vad jag känner mig jobbig. =(
aja ska sluta skriva nu.................................
nu har han åkt.
tack för du finns
01:15
mörkret sluter sig runt mig igen. kommer jag någonsin bli fri?!? kommer jag någonsin leva ett bättre liv? jag vet de finns folk som har det sämre en mig, och ja lider verkligen med dem. men aja skit samma. varför ska ja altid bry mig mer om dem en mig själv? är de viktigare en mig? ja det är de. dem är mycket mer värda en mig. dom borde få den hjälpen ja har. varför har ja den när de behöver den mer? borde sluta klaga. jag har de bra har tak över huvudet i allafall.
Ååå
asså du är inte min morsa sluta hålla koll på mig, sluta ringa morsan o hennes kille så fort jag mmer 1 min sent. liksom hallå du kommer oxå sent. du drar oxå ut när du e sjuk. vf ska ja hålla käften om du inte gör det?!? ja ska fan bort från det här jävla fittt tället så fort som möjligt. om pappa kan dra så kan ja de oxå. är så leds på vänner som sviker och färäldrar som inte lyssnar. vuxna som är åt helvete och inte ställer upp. är ja kvar i den här jävla fitt stan bland alla jobbiga saker i 1 år till tar ja faan livet av mig. så hmm någon som känner till ett bra gymnasium någonstans lååångt från stockholm?!? och någon som har två säng platser till miiiig och min älskade lilla älskliiin?!? för kommer aldrig lämna min johanna... *ler* <3
hare bra tills näääääästa gååång....
vad är det ni inte förstår!?!
allting är inte bra bara för att rättegången e över. jag vet inte hur många gånger ja vela inför den att ta tillbaka änmälan. det känns fortfarande helt fel. ja vet alla säger allt e bra nu för att de i rätten trodde mig. men hallå det känns ändå som mitt fel. det var ja som bjöd hem han, ja som inte bäddat min säng så ja bjöd in till någe, de var jag som hånglade med han, det var jag som inte sa ifrån ordentligt så liksom hallå det är ändå mitt fel. det kan inte gå en dag utan alla frågeställningar om varför jag anmälde, eller bilder som kommer tankar och funderingar vart mitt liv är påväg. det är 1 månad och 2 dagar sedan rättegången var och det känns bara som en dröm som om det igentligen inte hänt. jag vill in i min fantasivärld igen men hittar den inte. min trygghet är borta. undrar hur det blir att gå tillbaka till skolan igen. det är jobbigt med massa folk runt mig. får panik. hur ska det bli utan en trygg persson runt mig 24/7..... aja blir svårt men får ta en dag i taget och bara flyta med. och försöka inte gå under igen....
hare bra kram kyss på er alla <3
hoppas ni någon gång fattar!!!!
alltid vid din sida.
kommer alltid ta hand om dig som en riktig lillasyster. för har alltid vela haft en. *ler*
Älskar diig.. <3
alltid vi gumman genom eld och vatten.
underbart med snö eller!?!
nu ska ja berätta lite kortfatat om min färd till affären. hihi.. klockan var runt 21:00..
jag var så korkad så ja komma inte ut genom fönstret utan drog på mig mina högklackade skor.
jeans jacka och en halsduk. trodde det var ingen snö typ. sen kommer vi ut o de var mer snö en ja trott.
så ja halkade som bambi på is. hihi. ganska kul o se tyckte tydligen min lilla älskling. som tog tag i mig o drog. ja gled omkring och hållde på sen sa de ba poff o ja låg raklång i snön på mage. precis som bambi på is. han hjälpte mig upp men höll på att vika sig av garv. sen försökte vi gå vidare gick ganska bra. sluta med att ja hängde i hans arm benen gled isär och han fick dra mig. lite kul.. hihi... sen väll på affären var de helt okej köpte massa choklad. mums. ( den e snart slut ).
sen på vägen hem gled ja oxå som fan höll på o ramla flera gånger men de gick bra. sen var ja dum nog o kasta en snöboll på min älskling som så klart skulle ge igen så ja försökte springa. hm gick som o någon skulle gått snabbt bredvid mig. alltså mycket sagt. ja fick massa snö i minnanför mina tröjor o rumpan med mera. gjorde illa foten och massa sådant skit. men nu e ja hemma. utan byxor och tjocktröja för de är blötta sitter under ett duntäcke och skriver med mina älskade vänner.
hej råå.. kram puss
miin daag
sen så smsa min underbara kusin Malin till mamma och sa hon hade massa kläder till mig... wiii... så då åkte jag och min älskade kenny dit... och Malin var väldigt social med mig villket hon inte brukar. det var kul o träffa Adrian igen. var typ ett år sedan. han börjar ju bli stora pojken nu ju.. =) sen åkte vi hem och bestälde mat från onlinepizza... mums... o sen hade ja modevissning... bara massa märkeskläder xD...
o sen kom den gooa maten. känner mig lite tjock efter all bea-sås och pommes. fick faan i mig en 150g hamburgare... känner mig stolt. sen spela vi mer the sims o såg på 13 snart 30. och nu ska vi aldeles snart sova. eller vi ska se film först sen sova.. men samma sak ju. eller hur... hoppas ni oxå haft en bra dag. och inte tycker ja är helt störd efter gårnattens inlägg. hihi.... älskar mina kaniner.
mina rosa kaniner!!!
jag e inne på msn och heelt plötsligt börjar en dum fredde skriva att han ska döda min arme av små sjungande fluffiga rosa kaniner.... och liksom så kan man bara inte säga. han ville göra dem till kebab.... men liksom blää det går inte!!.. sååå snälla ni hjälp mig skydda de små fluffiduffernas liv. dom behöver er.... dom kom till en dag när johan skrev till mig om några rosa små sjungande kaniner.. sen utaköde ja dem till en arme och senare till små rosa fluffiduff kaniner som sjunger... hihi ganska kul. sen hänger dom med i mitt huvud hela tiiden... ME love them.... så du fredde du kan glömma att du ska göra kebab av mina små älskade fluffiduffer. för jag lovar dig vi är många som skyddar dem. för utan dem klarar jag mig inte. finns inte dem finns inte jag!!! så de som vill ha kvar mig RÖR inte mina små sööt saker... xD
jag vet ja e sjuk!! xD men jag är född sådan.... *hihi*
P.s
Lisa & sandra...
ni vet den där kvällen på halloween när jag vile ville sova.. tror de var då i alla fall, när jag hade ont i huvudet och snacka om de där rosa små klumparna som höll i mitt hår på kudden och allt om skarven som mina föräldrar haft för o få in den lilla hjärnan jag har. jag tror det var då som mina kaniner började komma till liv. eller dom har nog alltid funnits där. men inte riktigt vetat vilken form, färg eller vad dom riktigt ska syssla med. men de rosa små klumpidunserna i mitt huvud blev Rosa, Sjungande, fluffiga kanniner. faktiskt en hel arme av dem... mohahahah..... och dom ska alltid finnas kvar...
men nu ska ja se en film så ha det bra... mina små rosa fluffiduffer hälsar många kramar och kyssar till er alla där ute... <3 dom älskar er om ni accepterar dem och miig. för dom är en del av mig och jag en del av dem. utan mig finns dem inte och utan dem fins jag inte... hihi....
D.s
viss e den söööt..... jag ska försöka rita en söt rosa fluffig kanin någon dag o lägga upp så ni får se dem.... och i ett framtida protjekt sy en arme av dem så de kan bo i min säääng... xD mee like...... xD
och döpa alla OFC.... ha en bra natt puss på er...
söööndaaag.. <3
idaag tror ja att ja vakna på rättsida... känner mig ganska gla i alla fall... <3
jag vet jag vart dålig på att skriva på sissta tiden.. men ni som känner mig vet vf....
hihi.... min älskliiing e ju här. så varför ska ja sitta häär... men idag tog ja mig tiden. *ler*
nu ska ja berätta lite om mina underbara planer idaag..
först ska ja och min underbara älskling åka till högdalen
o handla hmm ja de ska vi inte gå in på närmare...
sen ska vi hem och se film o mysa tror jag... ååå <3
sen ska vi äta något gott och bara ta de lugnt....
vid typ 22:00 ska vi gå ut på en kvällspromenad.
efter den ska vi kanske ta ett varmt mysigt bad tillsammans.
sen lägga oss i en nybäddad säng och se en film till o sen "sova".
ja de var hur mina planer för idaag är upplagda.... xD
ha en bra daag alla glada däär ute....
FITTA VA LEDS JA BLIR PÅ VISSA PERSONER!!!
asså ibland blir ja ba så trött.... och då menar ja inte lite trött som på familjen när de går över efter en dag eller två utan riktigt trött så de inte försvinner på några veckor men man skiter i att visa de för man palar inte bråka om de... *suck*
asså den dagen jag har en kompis som står för de den säger kommer ja jubla... just nu är de fläästa jag känner bara falska små fittor. det finns bara 1 person i mitt liv som jag verkligen verkligen verkligen litar på och som betyder allt för mig problemet är att hon bor 50 mil bort.. eller 49mil om man ska va exakt.... hihi.... XD.... så nära inpå mitt liv som ja släppt henne kommer jag aldrig släppa någon av mina andra tjej kompisar... aja kommer inte på mer o skriva utan att ja sårar någon..... ha de gött kram puss på alla där ute...
jag har kännt dig sen du var 1 och redan då var vi de bäästa vänner som faaans gick inte skilja oss ått.... *ler*
älskar diig.... Sandra du e bääääst
du är bäst <3
Du är det bästa som någonsin hänt mig. Du har lär mig mycket. Och jag litar på dig. Tror aldrig du skulle göra något med mig mot min vilja. Du fick mig att finna tillbaka till kärleken som ja tappat. Du får mig att le och skratta som ingen annan kan. Du gör mig glad. Det är underbart att ha dig här. Är så oerhört glad du var med mig hos farmor på nyår. Kyssen på 12 slaget var underbar. Önskar man kunde frysa tiden... allting blir inte alltid som man tänkt sig. Men en sak är säkert, även fast ja sa till alla att jag hatade killar och skulle va singel i minst ett år så ångrar jag inte en sekund av tiden med dig....du är bäst <3