maggie92

jag pratade med alex i telefonen idag. och då började jag reflektera om kärlek. och varför jag har så svårt att ta till mig att någon kan gilla mig. för det är så oerhört svårt att tro någon kan gilla mig för den jag är. alla misstag i mitt liv?!? ingen kan gilla någon som mig. jag anstränger mig för att vara någon jag inte är för att ingen ska bli skadad. men det är någon som blir skada. jag... jag mår dåligt över att dölja allt det dåliga. det finns några få som vet hur jag verkligen har det, och har haft det. de tog emot att berätta. en har sett allting då han funnits i mitt  liv hela tiden och följt allt på håll. med den senaste i mitt liv så berättade ja allt från början för att inga av mina misstag skulle komma fram på fel sett. därför när det blev jobbigt. valde jag att rymma, stoppa huvudet i sanden och försöka glömma min kärlek. villket är svårt, samma mittsag gjorde ja med min första riktigta kärlek.. så fort jag blir rädd att jag ska bli övergiven eller att folk inte älskar/gillar mig påriktigt är det lättare att gömma sig. det är svårt att förklaa men det gäller allt. vänner/familj/killar allt. jag lämnar hellre en att bli lämnad. kan aldrig känna mig älskad för den jag är. det är de bästa ja kan förklara det på. hoppas ni förstår lite fast det blev rörigt..

kramar magda...