mitt liv
min kropp är trött och sliten den skriker efter sömn. mina ögon och kinder är röda av tårar som runnit hela natten. försöker täcka allt med smink, blir nöjd över mig själv. ännu en dag märker ingen. tar mig sakta men säkert genom dagens svårigheter utan problem.
ännu en natt utan sömn. ligger vaken, vill väcka mamma men vågar inte störa. vill ringa någon men alla sover. behöver en kram och lite kärlek men ingen hos mig. så nu äntligen morgon. kroppen är trött sliten och klagar av smärta. är ej hungrig, sminkar över de röda ögonen och kinderna ännu en dag. ingen märker, tar mig vidare, klarar ennu en dag bland folket runt mig... ingen märker.
så är de kväll. min kropp skriker efter sömnen den inte fått på länge, kan ändå inte sova. ögonen vill ej slutas, vill ej mörkret och tomheten möta. tar fram min dator, msn direkt. folk är faktiskt inne fast klockan är sent. de vill se, jag ej visa, men ger vika för tjatet och sorgen. behovet av att skada är större en begäret av respekt mot mig. ännu en morgon gryr, orkar inte mer. vill ej upp stiga opp. mamma kommer in. ser mig vaken, säger jag är sjuk. hon tror mig ej. så upp ch på med sminket. en glad min hjälper att lura. ingen ser de falska. även denna dag över.
skolan slut. äntligen hemma. startar tv, struntar i läxorna. tio min sen sover ja gott. ljust är rummet, långt till natten. kännslan av att klara allt är starkare en någonsin förr. mamma kommer hem väker mig. blir sur, går i taket. skriker en stund. får ut alla ilska, springer in på toan, låser, sjunker ihopp på golvet mot dörren. tänker en stund, tårar rinner. 1,2,3 letar i lådor och på golv efter något vasst eller sånt. hittar en nål, vass som strå. drar undan tröjan fram med arm. sticker den i mig, känns så skönt. gör hållet större ser bloder sippra fram. tårar bränner i ögonvrå. sticker, sticker gång på gång. rispar drar plågar gång på gång. ner med tröjan tårka tårar. ta en dusch sen in i säng. sova en timme sen skola igen.
sminket på sen gå upp. kan ej gå. hemma vill va. måste sova, måste dö. ringer mamma. säger sjuk jag är. hon lyssnar ringer skolan. hemma ja stannar. ligger sängen hela dan. lider gråter till alla hem kommer. äter middag ser tv. går upp. kvällen kommer. måste sova nu. trött som fan men ändå, ögonen rädda för mörkret. vem kan säga vad där är. livet går vidare kan man säga. med samma dystra stråk. men någon gång, någonstans borde ja kunna slockna en stund. i en famn hos en man. någon att krama någon att få ro hos. någon dag någon gång. <3
ännu en natt utan sömn. ligger vaken, vill väcka mamma men vågar inte störa. vill ringa någon men alla sover. behöver en kram och lite kärlek men ingen hos mig. så nu äntligen morgon. kroppen är trött sliten och klagar av smärta. är ej hungrig, sminkar över de röda ögonen och kinderna ännu en dag. ingen märker, tar mig vidare, klarar ennu en dag bland folket runt mig... ingen märker.
så är de kväll. min kropp skriker efter sömnen den inte fått på länge, kan ändå inte sova. ögonen vill ej slutas, vill ej mörkret och tomheten möta. tar fram min dator, msn direkt. folk är faktiskt inne fast klockan är sent. de vill se, jag ej visa, men ger vika för tjatet och sorgen. behovet av att skada är större en begäret av respekt mot mig. ännu en morgon gryr, orkar inte mer. vill ej upp stiga opp. mamma kommer in. ser mig vaken, säger jag är sjuk. hon tror mig ej. så upp ch på med sminket. en glad min hjälper att lura. ingen ser de falska. även denna dag över.
skolan slut. äntligen hemma. startar tv, struntar i läxorna. tio min sen sover ja gott. ljust är rummet, långt till natten. kännslan av att klara allt är starkare en någonsin förr. mamma kommer hem väker mig. blir sur, går i taket. skriker en stund. får ut alla ilska, springer in på toan, låser, sjunker ihopp på golvet mot dörren. tänker en stund, tårar rinner. 1,2,3 letar i lådor och på golv efter något vasst eller sånt. hittar en nål, vass som strå. drar undan tröjan fram med arm. sticker den i mig, känns så skönt. gör hållet större ser bloder sippra fram. tårar bränner i ögonvrå. sticker, sticker gång på gång. rispar drar plågar gång på gång. ner med tröjan tårka tårar. ta en dusch sen in i säng. sova en timme sen skola igen.
sminket på sen gå upp. kan ej gå. hemma vill va. måste sova, måste dö. ringer mamma. säger sjuk jag är. hon lyssnar ringer skolan. hemma ja stannar. ligger sängen hela dan. lider gråter till alla hem kommer. äter middag ser tv. går upp. kvällen kommer. måste sova nu. trött som fan men ändå, ögonen rädda för mörkret. vem kan säga vad där är. livet går vidare kan man säga. med samma dystra stråk. men någon gång, någonstans borde ja kunna slockna en stund. i en famn hos en man. någon att krama någon att få ro hos. någon dag någon gång. <3
Kommentarer
Trackback
