maggie92

jag vet inte hur länge detta kommer funka. varför ska jag alltid hamna på kant med folk?

så jävla världelös! det stiker i näsan och ögon hållorna vill bara börja gråta. tårarna vill sakta sippra fram

men dom kan inte. har en vän har men kan inte berätta hur jag känner. vill hara ha en famn att falla i och bara

kunna låta tårarna komma utan frågor. jag ställde själv till denna situation. men samtidigt händer det

så otroligt mycket i mitt liv att jag inte alltid kan ha koll på vad jag planerar. jag behöver komma bort.

 

vara någon annan stans, där ingen från stor staden finns. men var skulle det vara? vart jag än åker finns det folk med mitt nummer,

min msn, min facebook. skriver jag på bloggen söker någon upp mig. det är läskigt hur lätt det är att hitta folk i dagens

samhälle. bara några klick så finns du. urk.. vågar knappt tänka på det.

 

tårarna bränner fortfarande innanför mina ögonlock. dom vill ut men jag låter dom inte. jag ska bygga upp min mur igen. ska ge

upp hoppet om en bättre framtid, för det finns igen. vad har jag framför mig? massor av år till döden?!? varför inte göra lidandet kort?

finns det ens något att leva för? min familj, mina vänner men det är allt. efter döden finns min mormor som jag älskar

mer än allt, min morbror som var underbar och min gammelmormor på pappas sida.

 

vilka är mäst värda? vilka vill jag hälst vara med? shit. förstår mig inte på mig själv. allt detta, alla dessa tankar

utlöstes av ett enda misstag. det är sjukt. jag är så jävla patetisk.

kanske bara rent ut sagt feg? jag sticker från alla problem, drar jag ut. gömmer mig i dimman av mina egna problem.

även om muren inte syns lika tydligt längre så är den påväg upp.

 

jag vill klara mig utan den men det kan jag inte. jag är så feg att jag till och med lät min ända stora kärlek dö ut. den ända jag någonsin älskat

lät jag rinna ur handen på mig, bara för att jag var för feg för att inse mina egna problem och ta tag i dem!

jag kunde tagit tag i dem och haft honom kvar. men vid de tilfället kändes problemen mer trygga....

 

det är lätt att hålla fast vid det som alltid funnits, medans det svåra är att lita på något nytt,

jag har aldrgi älskat någon igen som jag älskade honom och fortfarande gör....

mitt hjärta brister när jaag tänker på allt jag gjort mot honom.

åter igen ett misslyckande som borde vara vart att ta livet av sig för....

 

jag vill försvinna jag vill dö. men vill inte ge skulden till någon här ovan. varken mina vänner eller min familj. men dom kommer ta den på sig.

det finns två perssoner som skulle kunna få skulden. det är E och M....

några få vet vilka det är och det räcker.

dom har fått mina ljusa dagar att bli mörka, dom har fått mina mörka dagar att gå ner i botten.

hur tar man sig upp? jag behöver hjälp!

men var tar man hjälp när man är för feg för att fråga?

min bästa vän som jag kännt hela mitt liv och gav min oskuld var min stora kärlek han var min i

1år och 3 månader. de bästa året och månaderna i mitt liv! vad skulle jag gjort om

inte han funits för mig?!? jag svek honom och kommer aldrig förlåta mig själv

för det!!

 

 

men  gud kommer bort från det huvud sakliga ämnet hela tiden. urk!

jag klarar ingen ting! blir så trött på mig själv!!

det jag vill få fram är att hur jag än gör sviker jag alltid någon! antingen mig själv

eller vänner och familj.