maggie92

hej jag vet jag inte ska vara uppe nu. klockan är 03:24 och jag ska upp 08:00 och vara hos Malin vid 12.
men jag kan inte sova. har försökt. fick panik!!!
skolan börjar på torsdag och de är onsdag nu!
okeej jag gillar skolan men orkar inte.



jag får ta det så.. det är ett nytt år ta nya tag. med det funkar inte med allt här i livet.
jag vill sova men tankarna bara flyger i mitt huvud. vad ska man göra...
jo man skriver av sig lite här till er människor som ändå tycker jag är patetisk så kan man vara ennu mer.

men till saken jag ville skriva om som besvärar mig!

jag låg i min ensamhet i sängen och tänkte på hur jag har det, den senaste tiden har jag tyckt fruktansvärt synd om mig själv. är det fel? kanske, kanske inte.. ibland, ibland inte.
det finns nästan alltid folk som har det sämre än vad man själv har det. jag får bara ångest av att tänka så men samtidigt vill man tycka synd om sig själv. varför kommer alla dessa tankar på nätterna?
allt jag vill är att sova...
just nu är mitt liv piss. okej jag beklagar mig och är så jävla patetisk för små grejer, men sista tiden har jag tänkt på mycket saker som folk runt mig tagit upp. saker som fått mig att tänka efter, hur mycket påverkade tiden i kramfors mig? hur mycket påverkade den ensama tiden hos pappa mig?!?
jag kan inte äta utan att kolla runt mig. ( som om någon skulle ta min mat ).
orolig för att någon ska dra bort handen så jag får mat i knäet eller missa munnen. är så van att pappa gjort så sedan jag var liten. de stör mig. min pappa har gett mig ett onormalt betende... för vist är det inte normalt att med vänner, familj, på middagar kolla åt höger och vänster och fram innan man stoppar mat i munnen.
jag äter så snabbt att jag knappt hinner tugga, jag har ständigt ont i magen, folk får påminna mig att jag får mat igen, jag är orolig att inte äta något förens middag / lunch dan efter.
ja åt bara ett mål mat om dagen hos pappa. det har påverkat mig så stort! jag stör mig på att allt sitter kvar fast dom säger det är tryggt här.
jag har en ständig oro för att bli utkastad... tänk om mamma lämnar mig till socialen för att hon inte står ut med mig. okej jag blir 18 i oktober. men pappa hotade mig med det sedan jag var 12 tänk om mamma inte heller står ut. vem finns för mig då? tänk om jag hamnar på internat någon stans?
tankarna gnager vad ska jag ta mig till?!? är sten trött ögonlocken känns som bly men kan inte sluta tänka.
jag fick panik bara jag blev piss nödig nu i sängen. får man gå på toa på natten?
jag gillar det inte. ja pissa i sängen till ja var typ 7 för vi bodde i ett stort hus och jag var mörk rädd.
jag fick inte väcka mamma när ja behövde pissa för pappa gick i tänket. va skulle man göra hålla sig.
ja håller mig i 8 timmar i ställe för o pissa har ont i magen när jag vaknar och resten av dagen. samma visa varige natt och nu har vi ändå natt lampa i hallen. jag är fan inte normal!!

och här sitter jag och beklagar mig. liksom kolla barnen i afrika, dom har inte ens en toa! knappt lampor...
känner mig så kännslokall! jag bara klagar på mitt svensson liv!! jag är fullt frisk förutom astma och knä problem, jag har tak över huvudet och mat, en mamma som jag tror älskar mig och en syster, även en extra pappa. men ändå saknas något. ändå mår jag piss!!! det är barn som har det värre än jag, barn som är sjuka dör. och jag beklagar mig! urk på mig!!!

ne ska faan  sluta skriva nu. om någon läst såhäär långt så är ni faan inte klocka. jag skulle fan inte pallat! inte med en jävla pussy som mig!

hej rå ska försöka slagga nu....



det ska bli bättre men det tar tid.....