maggie92

jag flyr från mitt förflutna så gott det går. jag jobbar på att gå vidare utan framsteg. någon/några drar mig alltid tillbaka. så fort jag tror jag är stark nog att ta mig vidare, så på minner någon mig om der som varit och jag faller två steg tillbaka. jag trodde bara saker på nätet kunde vara så förjävliga att de påminner mig, men tydligen även mina bästa vänner.  dikten jag skrev och lade in handlade inte om någon särskild bara om hur mitt liv sett ut och att jag trodde jag tagit mig vidare, men ack så kommer någon och förstor ännu ett tunt skydd. jag står bara och stampar på samma ställe, så jävla onödigt. kommer aldrig komma någonstans. men för att komma helt vidare så ¨måste jag lämna allt, vår lägenhet, min familj, mina vänner, min släkt, min barndomsminnen allt. men va faan de fattar vem som helst det funkar inte. men en liten bit framot borde ja kunna ta mig, eller?!? lämna det som är allt för jobbigt.. om ja inte klarar det här snart så ger jag upp. då kan ja lika gärna återgå till det gamla... ni som känner mig förstår, andra behöver inte förstå.....  är så otroligt ledss på allt.

aja ja ska sova snart pallar inte skriva här mer... ha de gött. hoppas det känns bättre i morgon...



en helt utslagen maggie........ </3