maggie92

känner mig oälskad och överflödig. som om jag lever för inget. det är ingen som behöver mig. så varför lever jag??  jag är bara krävande och jobbig... kan inte ställa upp för mina vänner längre... jag finns inte för de som behöver mig, jag klarar fan inget längre... pappa har FAN haft rätt hela jävla tiden. jag kan inget är bara en värdelös liten skit som ingen någonsin kommer kunna älska på riktigt. ni kan leka med mian kännslor men aldrig älska mig för den jag är. jag mår illa varige gång jag tänker på mig sjäälv. är så äcklig o patetisk... liksom varför skriver jag ens här? som om någon ens skulle vilja läsa min dumma tankar? skriver ändå inge bra.... så snälla kan jag inte bara vakna ur den dumma drömmen. hur kan jag tro att jag klarar något?? varför har jag aldrig lyssnat på de i min närhet. alla från barnddbergen hade fan rätt alla Cammilla, Sabina, Fredde, Adde, Alexandra ja alla hade fan rätt om hur dålig och villken jävla hora jag var. man ska ju lyssna på sina föräldrar så för låt farsan för att jag aldrig lyssnat... du kanske har rätt i allt du sagt... tillo med att du inte är min farsa... jag vet inte var int på den tiden då jag skapades så man vet aldrig. mamma kanske var med någon anna. kännske är därför jag är så världelös på allt jag gör...





snälla gå, bara gå.... jag är inte värld någon som dig... så gå nu innan jag
fastnar för dig... du är underbar men jag är ej värd en vän som diiig