maggie92

näär jag bodde hos farsan gjorde jag allt för att han skulle vara nöjd med mig de första åren. men allt efter att jag inte fick någon respons gick det ner ner och ner. jag gav upp slutade käpa var bara mig själv... sket i skolan villket jag får igen nu. men skit samma jag flytta till morsan fortsatte vara som farsan format mig. hår kall och på pisshumör hela tiden utåt men gråtande innuti över att ingen förstog mig. det nog någon månad innan morsan brytit sig igenom detta och fått tillbaka den magda som kämpar och gör allt för att alla runt mig ska bli nöjda och jag får känna mig bra.. men ärligtalat just nu ångrar jag att jag släppte in henne och min syster så pass mycket som jag gjorde. jag har berättat sakeer för min syster som hon antagligen kommer säga till morsan villket jag kommer döda henne om hon gör.... men så igår kväll så ville jag att hon skulle le när hon kom ner och skulle ta frukost. så jag tog en tom sida i hennes skriv block och skrev en dikt om hur mycket hon betyde för mig att hon alltid ställer upp ( villket hon inte gör ) om jag tänker efter.... jag skrev att hon var en ängel och ljuset i mitt liv för det är hon till och från. jag trodde hon skulle bli glad. tror ni hon blev det?? 
ne istället dampa hon loss på mig för att jag skrivit i hennes block. allt jag gör blir bara fel JAG ORKAR FAAAAAN INTE MER NU!!!!!!!!!!!! jag lover de räcker två grejer till sen drar jag jag skiter i alla häär.... det sägs att jag har ett hem här.. men tor inte det stämer.. hade min syster fått valt ville nog hon jag skulle bot kvar hos farsan. fick mamma välja skulle hon nog ha min inlaggd någon stans där hon inte behöver oroa sig. eller bry sig överhuvudtaget.... hennes kille blir väll glad för förvinner jag blir de lugnt. inga fler meningslösa bråk inte grejer överallt. inge skrik..... så om de inte slutar klaga och någon gång kan visa i mer en 10 min att de är nöjda med mig så sticker jag. vet ej vart jag skulle ta vägen.... jag sticker bara skiter i om jag bli tvungen att sova på tunnelbanan eller i någon port... bara jag kommer bort från detta helvete.... det är jobbigt att hela tiden gå och oroa sig för vad man gjort fel.... är besviken på mig själv att jag släppte in någon. jag borde hållit min fasad uppe. borde slutat hoppas på att någonsin bli älskad och om tyckt för den jag är... men en sak kan jag lova er morsan och farsan jag tänker ALDRIG bli eran lilla PRINSESSA igen. aldrig... jag var eran lilla rosa söta snälla prinsessa i 13år och det var 13år för mycket........................