skiter it
jag vet mamma om du läser detta datan av vid 22... men ärligt så SKITER jag i det i kväll / natt. jag skiter i allt. ärligtalat kan jag inte göra annat än fel. inte konstigt att folk lämnar mig med tanke på allt jag gör hit och dit. ärligt talat skiter jag i hur jag själv mår med det jag gjort. bara jag inte hade svikit alla jag älskar. mina vänner min familj och mitt ex. min nya stora kärlek som betyder guld för mig och fått mig i en bra start åt rätt hel. men som nu hatar mig. kommer inta klara mig om jag inte får han fatta.. han är min skyddängel. och igår på msn hade vi ett samtal där vi pratade om att han skulle ha tålamod med mina utbrott och misstag men det har han tydligen glömt. undra om han skulle svika en vän som gick på dråger med... skulle inte vilja vara den vännen i sådanna fall. aja antar sånt är livet.. nu orkar jag snart inte mer. fler och fler lämnar mig stället för att fatta att det är nu jag behöver dem.
en sak jag skrev på skolan förra veckan till skåningen efter att insett en sak:
"Jag har äntigen funnit en Ängel, en Ängel att Älska och som får mitt hjärta att slå. han fyller mitt hjärta med Kärlek, ( Kärlek som alla förkännar att känna. ) ".
ett littet sitat jag skrivit efter allt hat jag haft mot mig själv. men tror jag är tillbax på ruta ett för han verkar inte vilja vara min ängel längre tror jag ställt till det för mig själv. jag är en världelös människa. men antar att det bara är att stå ut med sig själv till slutet. villket jag hoppas kommer snart, vill bara bort från all jävla skit och bort från mig själv. jag är så jävla patetisk. trodde jag var påväg mot ljuset men tydligen bara till ett ännu större helvete,.... aja nu måste jag sluta orkar inte mer. börjar fan gråta och orkar inte det.. camar så liksom vill inte visa...
hej rå på alla ha en bra dag i morgon / idag...
