maggie92

jag förstår ej  varför jag spiller mina tårar på någon som dig. så fort jag tänker på dig bli jag ledsen. du var den som gav mig liv att leva. jag önskar du ej givit mig det!  du hade makten att bespara samhället en stor börda. varför var du så dum att du gav mig liv? och nu när du givit mig det går det ej göra något åt. kan du då inte ens visa att du älskar mig eller att jag betyder något. Jag och Anelli är FAN mindre världa en din nya tjejs hund!! kan du ej fatta hur det känns? aldrig under min upväxt har du kunna sagt att du älskar mig, inte en ända gång, så varför kan jag inte inse någon gång och sluta hoppas? antar du är en ganska stor del i mitt liv även om du sviker mig gång på gång. känner mig lämnad och blottad in för alla. jag har några få bra minnen kvar, fast vet ej om det är fantasier eller verkliga. nästan det ända som kom ur din mun på 5 år som jag bode hos var hatiska ord mot min mor. inte ett ända vänligt orda till mig på FEM JÄVLA ÅR!!!!!  utan jag gjorde bara fel eller förstörde saker. kunde inte ens sköta skolan. straff efter straff raslade in efter tider jag missat. ett enda slag och ordet hora kan såra någon så man ger upp. det hända en gång och ändå är det, det jag minns bäst. du vet att mikki såg och hörde dina ord. hon var den som först såg min blick. de hon såg var ej tårar, det hon såg var ett hjärta som gick i tusen bitar. en tjej som gav upp att vilja bli älskad. det har nu gott 3 år om jag ej mins fel, har du ännu inte sagt sagt förlåt.  antar att jag får komma över det helt enkelt lära mig leva med allt som hänt precis som allt annat. kan inte någon råka putta mig framför tåget eller att bussen krockar och jag är den ända som dör? då slipper både du och samhället mig. kan jag inte trilla i vattnet och ej komma upp.. livet vore så mycket enklare om det ej var mitt fel om jag försvan in i tomma intet. om jag dog skulle du då ta vara på den dottern du har kvar, eller skulle du anklaga mamma??





Jag älskar dig pappa och du har vart mitt allt/ är mitt allt men vet ej hur mycket längre jag orkar med. i fredags efter mamma berättat vad du prioriterar först så grät jag konstant i två timmar. jag orkar inte lägga ner fler tårar på dig. du har FAN sårat mig nog. jag bodde hos dig i 5 år och du var allt jag såg upp till dig. men det jag förstår nu är bara att du gett mig ett dåligt teken på kärlek. jag vet fan inte ens vad det inebär. hur visar man en annan människa kärlek när man inte ens har fått det själv?

KRam Maggie