blod kommer rinna i kväll, ett liv kommer försvinna
jag går sakta, steg för steg fram mot mitt mål. inget kan hindra mig nu. det är bara jag mot världen, iget ni säger eller gör kan få mig att ändra mitt vall. det är för sent. jag är helt själv, instängd i ett mörker. jag hör hur någon roppar långt, långt bort. kan ej placera vem eller var, hör bara en röst. känner mig ensam, lämnad och sviken... jag byggde upp en mur som skulle skydda mig men som ni gång på gång rev, var gång byggde jag en större och starkare. tills den en dag blev så stark att jag inte kan ta mig ut. jag blev fångad av mitt eget jag. i ett mörker jag aldrig kommer klara. 
jag vill ta mig vidare, vill klara mig ut i världen med ett leände på läpparna och släppa allt. jag vill kunna höra era röster igen. jag vill känna mig älskad och behövd och inte bara krävande. just nu klarar jag inget. jag har ett mål jag vill nå. för var dag som får tar jag två stegfram och tre tillbaka.. den mur jag byggt upp för att skydda mig från all svek och ondska har blivit de mörker jag idag är fast i... mörkret förbjuder mig att ta till mig allt de bra ni säger, det stänger det ute låter mig glöma allt som en gång varit bra. känns som om allt runt mig består av svart och vitt. finns inga glada färger längre. den ända färgen som är kvar är rött. rött som blooodeet som rinner på mina armar, som färgar mitt vita laka på natten. 
kämpar för att de ej ska rina, tänker en rispa gör inget. vill bara se de rinna kan ej sluta. det är en skön kännsla se hur det riner längst min arm, gör en rispa till de kommer mer, mer.... Vill känna kännslan ruset i koppen av blodet som rinner, hur jag sakta, sakta går sönder. att göra det har blivit ett beroände utan blodet som rinner är jag ingen. hör hur ni säger att ni alskar mig. men det är som ett annat språk... jag vill ta det till mig. vill känna att jag betyder något för någon, att jag är behövd. ( kan inte sätta ord på något mer nu..... )
