maggie92

hej... i går flummade jag i väg ganska mycket.. det jag började prata om var hru vida jag ville ha barn och jag skulle kalara det eller hej.. *ler* men till saken nu i alla fall..

som sagt jag har världens bästa pojkvän och skulle inte ha något emot att ha ett bran och en familj med honom... liksom jag är 15år jag funderar på min framtid och hur allt ska bli. vad jag ska göra av mitt liv med mera. sånt är livet. alla snuddar id den tanken i bland. jag vill liksom ha någon som verkligen bryr sig om mig och det finns ingen bättre än min kille för det. han finns alltid där och stöttar mig. så liksom det känns som om det är helt perfekt.. han känns som den rätta... förhoppningsvis känner han samma med det vet man inte.. men egntligen hur vet man vem det är? jag tror jag vet det, för mig känns det rätt när min kille förstår hur jag känner när han ser på mig att jag är ledsen. att han förlåter mina mistag och jag hans. sådant är det som känns så himmla rätt. så därföer känns det som om jag aldrig vill lämna honom. det ända jag kan hoppas på är att han känner samma...

P.S

blev inte riktikt den texten jag tänkte skriva *leer*
blev liksom ingen fortsättning på i går om vi säger såå..

D.s