maggie92

jag har en tanke som jag snuddat vid någon gång i bland.
liksom tänk om jag vore gravid och skulle få ett barn skulle det funka,
skulle pappan lämna mig eller skulle han stanna och hjälpa till.
det är så mycket filmer man sett där alla fäder bara sticker.
jag såg en så himmla bra film i dag på 5:an den handlade om
en tjej som var 15 när hon blev gravid och 16 när hon fick sitt
barn. hennes mamma var helt sjuk och ville att de skulle hålla
det hela hemligt och lådsades att barnet var hennes.
dottern som hade en kille som hon älskade såg hennes mamma
till att hon kom i från och när dottern då 8 månader senare
skulle prata med killen i gen ville han inte vara med.
och hon mådde semre och semre, liksom hur är tanken att man
ska klara sig. det borde vara förbjudet att kasta ut sina barn eller
lämna de i sticket bara för att det själva får barn. de vixna får väll
fan se till att lära barnen någe i skolan. kanske fixa mer
sexualkunskap och se till att barnen diskuterar saker.
om ni vixna tror att vi lär oss genom att i säger ha kondom
så tar ni fel det handlar inte bara om det. det är så mycket
mer inblandat. nu för tiden har man ju Fan sex med vem som
helst. jag och jag vet fler än bara jag jag har kompisar som känner samma .
jag vill inte ha sex förens jag hittat den jag verkilegn älskar och förens
jag litar på att den personen lyssnar och beakar mina kännslor.
men nu för tiden är det som om ungdommar sätter press på varanda.
och det är då alla olikor är framme. eller man ska väll inte kalla det olyckor men.
som våran klass vi har precis gott ut 8:an och vi har inte haft sexualkunskap.
liksom ta mig jag hade det inte ens i 5:an som man ska ha. jag har aldrig haft det
 och jag har en kille jag ligger med.  hur tror dom jag ska fatta hur viktigt det är om de
inte förklarar det ordentiligt. de flesta i min klass är sexuelt aktiva med en eller flera killar/tjejer.
och som jag min kille är två år äldre än mig. han killar sex och jag har börjat fatta tycke för det.
men behöver ändå vägledning av en vuxen. jag skulle vilja ha barn. jag vet vad som kommer med
ansvar och hit och dit. men jag tror jag skulle klara det men samtidigt är jag sjäkv ett barn. det är sådana här skaer vi behöver prata om men vem fan tar tag i det. tänk de som inte kan prata med sina fräldrar var ska det få stöd? 

nån som kan svara? 

 



liksom snälla vuxna vakna upp och ta tag i
dagens ungdommar vi behöver vägledning
och vi lär oss inget på egen hand.

KRamar en förvirrad tjej....