varför känner jag så?
Hur vet man egentligen att man lever?
det ända jag vill göra ar att ta en kniv,
skära ett djupt streck i min arm.
se hur blodet sagta sipprar framvart efter jag
drar kniven. det blir som en dråg.
jag vill se mer, känna mer.
jag tar ett nytt tag om kniven drar den mot
min hud. nu riner det långa ränder av blod från min arm.
jag tar blodet och skriver på ett papper:
" jag lever, jag lever, jag lever". precis
som om de skulle få mig att tro.
som att det hade någon betydelse.
min kropp kanske lever, men inte min själ.
den liksom försvan nångång när jag låg i min säng
och ville försvinna. det var då allt mitt ljus, mitt hopp
förvan, bort, bortfrån allt. jag vet inte varför jag lever. men antar
att jag är feg. jag är liksa feg som jag var när jag låg i min säng.
hur kunde jag? jag känner mig så ful, så äcklig. jag tar upp kniven
än en gång sticker den i mot min arm. nu forsar blodet längst min arm ber på golvet.
varför, varför gör jag så här?
(skrivir själv den 7/1-08)
det ända jag vill göra ar att ta en kniv,
skära ett djupt streck i min arm.
se hur blodet sagta sipprar framvart efter jag
drar kniven. det blir som en dråg.
jag vill se mer, känna mer.
jag tar ett nytt tag om kniven drar den mot
min hud. nu riner det långa ränder av blod från min arm.
jag tar blodet och skriver på ett papper:
" jag lever, jag lever, jag lever". precis
som om de skulle få mig att tro.
som att det hade någon betydelse.
min kropp kanske lever, men inte min själ.
den liksom försvan nångång när jag låg i min säng
och ville försvinna. det var då allt mitt ljus, mitt hopp
förvan, bort, bortfrån allt. jag vet inte varför jag lever. men antar
att jag är feg. jag är liksa feg som jag var när jag låg i min säng.
hur kunde jag? jag känner mig så ful, så äcklig. jag tar upp kniven
än en gång sticker den i mot min arm. nu forsar blodet längst min arm ber på golvet.
varför, varför gör jag så här?
(skrivir själv den 7/1-08)
Kommentarer
Trackback